Buddhan i Mälaren

Tillbaka till Nyheter

En flaggstångsgrop förändrar allt

Helgö är en liten ö i östra Mälaren, administrativt del av Ekerö kommun, belägen sydväst om Ekerön i Fiskarfjärden. Sommarstugelivet hade kommit till ön, och 1950 var det en namngiven sommarbo som bestämde sig för att resa en flaggstång. Hålet han grävde väckte jord som legat orörd i mer än ett årtusende.

Föremålet han drog upp – en bronsskopa med ornamentik som inte liknade någonting tillverkat i Norden – ledde till en kontakt med Statens historiska museum i Stockholm. Museet identifierade skopan som ett koptiskt liturgiskt föremål från Egypten, daterat till 500-talet. Institutionen förstod omedelbart att marken under Helgö rymde något utöver det vanliga.

Tjugosju år i marken

År 1954 inledde arkeologen Wilhelm Holmqvist, avdelningschef vid Statens historiska museum, den systematiska utgrävningen av Helgö. Det som inledningsvis verkade bli ett begränsat projekt expanderade decennium för decennium. Utgrävningarna pågick till 1981 – tjugosju fältsäsonger. Resultaten publicerades i en arton band lång skriftserie; det sista bandet utkom 2011. Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien finansierade arbetet; kung Gustaf VI Adolf, själv amatörarkeolog, följde projektet med stort intresse och utnämnde Holmqvist till professor 1965.

Vad som framträdde under dessa år var inte en gravplats eller ett tempel – utan ett handels- och hantverkscentrum av sällan sett slag. Sju husgrupper med spår av minst femtio byggnader kartlades längs öns nordöstra strand. Fem gravfält och en befästning ingick i boplatskomplexet. Helgö hade inte uppstått under vikingatiden – det var äldre. Betydligt äldre.

Tre föremål, tre kontinenter

Bland de tiotusentals föremål som framkom vid utgrävningarna är det tre som har stannat i det kollektiva minnet – tre objekt som var och en, ensam, skulle ha utgjort ett anmärkningsvärt fynd. Tillsammans bildar de ett av arkeologins mest talande argument för järnålderns globala handelsnätverk.

Buddhastatyetten – 8,4 centimeter som förändrade vår självbild

Buddhastatyetten hittades i juli 1954, i husgrupp 2, i ett kulturlager daterat till folkvandringsti­den. Den mäter 8,4 centimeter och föreställer Buddha sittande på en dubbel lotustron. Höger hand vilar mot knäet, vänster är lätt utsträckt. Pannans urna – det tredje ögat – är inkrusterat med guld. Ögonbrynen, ögonlocken och munnen är infällda i mörkt metall, troligen silver. Reparationslappar på bakhuvud och vänster armbåge visar att statyetten var hårt använd länge innan den lade sig till ro i Helgös jord.

Tillverkningsplatsen är omtvistad: analyser pekar antingen mot Kashmirlalen eller Swatdalen i nuvarande nordvästra Pakistan – båda delar av det område som en gång utgjorde Gandhara, ett av tidig buddhisms kärnländer. Hur föremålet nådde Helgö är okänt i detalj; de troliga vägarna går antingen via Sidenvägen till Centralasien, därifrån längs Volgafloden till Östersjön, eller genom Bysans och det frankiska rikets handelskanaler.

Det är det enda buddhistiska kultföremål som har hittats i nordisk järnåldersmiljö. Inget liknande har påträffats någon annanstans i Skandinavien.

Handelsleden – en karta ritad av föremål

Buddhastatyetten, biskopskräklan och den koptiska skopan är inte de enda vittnesbörden om Helgös räckvidd. Bland de övriga fynden märks romerska guldmynt från Ravenna och Rom, bysantinska mynt, arabiska silvermynt från det islamiska kalifatets tidiga era, frisisks scat-mynt, östbaltiska smycken, frankiskt glas, sidenfraser och irländska bokbeslag – bronskänningar troligen plundrade från illuminerade manuskript under vikingatågens klosterhärjningar. Gjutformar, smältdeglar och metallhantverk i världsklass bekräftar att Helgö inte bara importerade lyx: ön tillverkade den.

• Indien
• Centralasien / Sidenvägen
• Volgahandeln
• Helgö i Mälaren
• Irland / Nordsjön
• Frankrike / Rhen
• Egypten / Medelhavet

Äldre än Birka – och lika betydelsefull

Helgö nådde sin höjdpunkt under folkvandringsti­den och vendeltid, det vill säga ungefär 400–700 e.Kr. – en period som för de flesta är ett anonymt mellanrum mellan romarriket och vikingatiden. Kring 600-talet börjar den avancerade bronsgjutningen på ön avta. Runt 750 e.Kr. grundas Birka på Björkö, ett par mil längre in i Mälaren, och tar över som regionens dominerande handelsplats. Birka blir alltså Helgös arvtagare – och den historiskt mer välkände söner tar hela äran, medan modern nästan glöms bort.

Vem som bodde på Helgö och styrde handeln är inte belagt med namn. Fyndmaterialets lyxkaraktär – guld, exotika, importerad lera och sidentyger – antyder kopplingar till det aristokratiska skiktet i Vendel och Gamla Uppsala. Kanske var Helgö ett kungligt manufaktur, en plats där rikets elit lät tillverka de statussymboler som bekräftade deras makt.

Föremålen idag

Buddhastatyetten, biskopskräklan och den koptiska skopan finns samtliga i permanent samling vid Statens historiska museum på Narvavägen i Stockholm. Det är möjligt att besöka dem. De är otroligt små föremål. Det är svårt att stå framför en 8,4 centimeter hög bronsfigur och greppa att den en gång stod i ett tempel i Kashmirlalen, vandrade längs Sidenvägen, korsade Östersjön och till sist lade sig i jord på en ö i Mälaren – ett halvt millennium innan någon i Skandinavien hade hört namnet Sverige.

Helgö är idag ett naturreservat. Ön är tillgänglig med båt sommartid. Det finns inga skyltar som påminner besökaren om buddhastatyetten, den irländska biskopskräklan eller den egyptiska bronssleven. Men marken bär fortfarande minnet av det som hände här – av handelsmän som anlände med gods som ingen i Norden hade sett förut, av hantverkare som formade guld och brons till former av en skönhet som fortfarande håller, och av en namngiven sommarstugeägare som 1950 satte sin spade i marken för att resa en flaggstång och råkade gräva upp ett av järnålderns viktigaste fynd.