Tegelbruket vid Kungshatt

← Tillbaka till nyheter

Det verkliga Kungshatt-teglet

Det är sant att det funnits ett tegelbruk vid Kungshatt. Lerlager längs Mälarens stränder hade exploaterats av tegelbruk runt om på öarna under 1800-talet och tidigt 1900-tal. Kungshatt var inget undantag — den tillgängliga leran, närheten till vatten och möjligheten att frakta gods med ångbåt gjorde platsen lämplig för tegelproduktion.

Tegelbruket vid Kungshatt levererade sitt tegel till byggnation i och runt Stockholm, men inte till det storslagna projektet vid Riddarfjärden. Stadshusbygget krävde oerhörda mängder tegel — åtta miljoner handslagna stenar — och Lina tegelbruk i Södertälje hade kapaciteten och kontrakten.

Branden 1947

Det som definitivt satte punkt för tegelbruket vid Kungshatt var en brand år 1947. Anläggningen förstördes i elden och återuppbyggdes aldrig. Det var slutet på en era av lokal tegelproduktion på Mälaröarna — en industri som lämnade sina spår i terrängen men sällan i de skrivna källorna.

Branden 1947 är en av de mer dramatiska händelserna i Kunghatt-traktens moderna historia. Med industrin borta förändrades platsens karaktär — från aktiv produktionsort till det naturreservat och utflyktsområde som Kungshatt är idag.

Varför lever myten kvar?

Myten om Kungshatt-teglet i Stadshuset är ett klassiskt exempel på hur lokal stolthet och historisk fakta ibland hakar i varandra. Tanken att det egna trakten bidrog till ett av Stockholms mest ikoniska byggnadsverk är tilltalande — och tillräckligt trovärdig för att spridas muntligen i generation efter generation.

Det gör inte berättelsen sann. Men det gör den mänsklig. Och historien om det faktiska tegelbruket vid Kungshatt, som brann ned 1947 och aldrig återuppstod, är en verklig historia värd att minnas.

Kungshatt idag

Kungshatt är idag ett naturreservat och ett av de populäraste utflyktsmålen på Mälaröarna. Den gamla kopplingen till industri och tegelproduktion är närmast osynlig i terrängen — men finns kvar i namn, i lerlager längs stranden och i de lokala berättelserna om vad som en gång hände här.

Den magiska hatten på en pol — minnet av kung Erik Väderhatt som jagar sin vindkallande huvudbonad längs klippkanten — lever sida vid sida med industrihistorien. Kungshatt är en plats där myterna staplas på varandra, och där verkligheten alltid är lite mer komplicerad än berättelsen.