Kodnamn Mormor

Tillbaka till Nyheter

Natten som förändrade Stockholm

Klockan var strax efter fem på morgonen den 4 december 1994. Utanför ingången till nattklubben Sturecompagniet vid Stureplan i Stockholm väntade en man på att få komma in. Han hade blivit nekad inträde tidigare under natten. Nu var han tillbaka, med ett stulet norskt militärgevär av modell AG-3.

Skottlossningen varade bara sekunder. Fyra personer dödades: dörrvakten Joakim Jonsson, 22, och gästerna Kristina Oséen, 21, Katinka Genberg, 21, samt Daniella Josberg, 22 – döv författare och debattör. Ytterligare ett tjugotal skadades. Det var ett av de grövsta masskraven i Sverige under fredstid.

Förövarna – inte vad ryktet sade

I de dagar och veckor som följde på massakern cirkulerade spekulationer om jugoslav koppling till gärningarna. Rykten om balkansk organiserad brottslighet vred sig genom tabloidtidningarnas sidor. Det stämde inte.

Den huvudmisstänkte skytten var Tommy Garcia Belmonte, född 1969 i Botkyrka och i alla officiella dokument registrerad som svensk medborgare. Han hade sedan ungdomen rört sig i kriminella kretsar, dömts för häleri och bedrägerier, och fått tillgång till det stulna geväret via ett kontaktnät med kopplingar till Sverige och Norge. Han dömdes till livstids fängelse och frigavs villkorligt i december 2020, varefter han 2022 greps på nytt misstänkt för narkotikabrott.

Person	Bakgrund	Roll	Dom
Tommy Garcia Belmonte (alias Zethraeus)	Svensk, f. 1969, Botkyrka	Skytten – 4 mord	Livstids fängelse Frigiven dec 2020
Guillermo Márquez Jara	Chilensk-svensk, f. 1971, Santiago. Kom till Sverige 1976	Bar vapnet, körde	6 år (HD 1996) + 3 år separat
Farshad Doosti	Iransksvensk bakgrund, 21 år	Medhjälpare	6 år
Fariborz Doosti	Bror till Farshad, 19 år	Förare	2,5 år

Den jugoslaviska kopplingen till brotten var alltså en chimär. Kopplingen till gripandet var däremot alldeles verklig – och berättelsen om den är en av de märkligaste i svensk kriminalhistoria.

Flykten till Mälaröarna

Natten efter massakern sov förövarna hos en bekant i Årsta, söder om Stockholm. Sedan tillbringade de tre dygn i en stuga. Kvällen den 7 december tog sig Belmonte och Márquez Jara ut mot väster – mot Ekerö och Mälaren, till ett avskilt hus på Svartsjölandet.

Svartsjölandet – också känt som Färingsö – är en drygt 8 200 hektar stor insjöö i Mälaren, administrativt del av Ekerö kommun. Det är ett landskap av skog, slott och låg befolkningstäthet, avskilt från Stockholms omedelbara sökarljus. Där, i ett isolerat hus på öns östra del, planerade Belmonte och Márquez Jara att avvakta.

De hade inte räknat med mannen som kände till deras gömställe.

Mannen som ringde

Momčilo Martinovic – kallad "Momo" av dem som kände honom – var av jugoslav härkomst, sannolikt serbisk eller kroatisk. Han var en man i det kriminella skiktet, med kontakter som sträckte sig tvärs igenom Stockholms undre värld. Han hade också, i tolv år, lämnat information till kriminalinspektören Tage Åström vid SSI – Sektionen för särskilda insatser, en enhet för infiltrationsoperationer inom Stockholms- och Solnapolisen.

Åström gav Martinovic kodnamnet "Mormor". Det var ett av de märkligaste kodnamn i svensk polishistoria – neutralt, privat, lätt att minnas.

Efter massakern vid Stureplan befann sig Martinovic i en position som få utanför polisens innersta kretsar kände till: han visste var mördarna höll sig. Det är oklart om han aktivt bidrog till att gömma dem, om han befann sig i ett nätverk som kände till gömstället, eller om informationen nådde honom på annat vis. Vad som är dokumenterat är att han, den 7 december 1994, ringde Tage Åström.

Informationen han gav var precis nog: gömstället på Svartsjölandet, och att paret var på väg att lämna ön.

Gripen vid Kärsön – klockan 22:02

Polisen mobiliserade snabbt. En civilklädd enhet skuggade förövarna när de lämnade det avskilda huset. På Kärsön – en liten ö i Mälaren som förbinder Lovön och Ekerö med fastlandet via riksväg 261, precis vid Nockebybrons västra fäste – lade polisen upp en vägspärr.

Klockan 22:02 den 7 december 1994 stoppades bilen. Tommy Garcia Belmonte och Guillermo Márquez Jara greps utan motstånd, tre dygn och drygt 17 timmar efter massakern vid Stureplan. Fotografen Åke Ericson var på plats; hans bild från gripandet tilldelades 1995 års utmärkelse för bästa polisfotografi.

Det var Mälaröarnas stilla, skogliga geografi som hade lockats dem hit. Och det var en man med rötter i det forna Jugoslavien som hade sett till att det inte räckte.

Det dolda priset

I ett decennium levde Momčilo Martinovic med vetskapen om vad han hade gjort. Hur brett det var känt bland dem som ville veta är svårt att bedöma i efterhand. Men rykten sprids, och i de kretsar Martinovic rörde sig var lojalitet inte ett abstrakt begrepp.

Sommaren 2005 sköts han till döds framför sin hustru och sina barn.

Åström, som vid det laget hade lämnat aktiv tjänst, har i intervjuer beskrivit samtalet som en börda han bär med sig. Om det var ett sista försök att kontakta sin enda säkra länk, ett rop på hjälp i de sista minuterna – det vet ingen med säkerhet. Tage Åström vet att han inte svarade.

Mordet på Momčilo Martinovic förblir olöst. Inga misstänkta har åtalats. Ingen har dömts.

Boken och tystnaden

2014 publicerade Tage Åström boken Kodnamn Mormor på förlaget Bladh by Bladh. Den är fiktionaliserad – namn och detaljer ändrade för att skydda levande – men baserad på verkliga händelser. I förordet skriver Åström att han hanterade Mormor i tolv år och djupt ångrar värvningen. Det är ett ovanligt medgivande från en polis om konsekvenserna av det arbete som kallas infiltrationsverksamhet.

SVT sände 2024 en fyradelad dokumentär om Stureplansmorden i samband med 30-årsminnet av massakern. Åström medverkade och berättade offentligt om det missade samtalet. Det var, för många, första gången historien om Mormor nådde en bredare publik.

En ö i Mälaren, en bild i kriminalhistorien

Det finns ingen minnestavla på Kärsön som berättar om vad som hände där den 7 december 1994. Trafiken flödar på riksväg 261. Nockebybron håller sin rytm över vattnet. För de flesta som passerar är det en vanlig vägkorsning i ett vackert landskap.

Men i den svenska kriminalhistoriens kartor markerar platsen något specifikt: det är här ett av landets grövsta masskrav under fredstid fick sitt avslut, tack vare en man som levde ett dubbelt liv – en informatör med jugoslav bakgrund, kodnamnet Mormor, som valde att ringa ett samtal och sedan bars av konsekvenserna av det valet resten av sitt liv.

Vem som sköt Momčilo Martinovic sommaren 2005 vet de rättsliga institutionerna ännu inte. Eller kanske de vet, men inte kan bevisa det. Den historien väntar fortfarande på sin upplösning.