Vinlotteriet från Hagens Backe

← Tillbaka till nyheter

Mannen de kallade Tommy

Han gick under namnet Tommy i de kretsar han rörde sig i på Mälaröarna. Boende på Hagens Backe 28 B, ett bostadsområde i Ekerö, hade han ett opåkallat anseende som trevlig granne med gott om idéer. Idéer som i praktiken alltid handlade om pengar — andras pengar.

Det fullständiga namnet David Mikael Lehto dyker upp i rättsliga sammanhang kopplade till bedrägeribrott på Mälaröarna. Det rörde sig om en klassisk uppläggning: man skapar förtroende i sin närmiljö, erbjuder något lockande — i det här fallet vinlotterier med exklusiva priser — och försvinner sedan med pengarna utan att leverera varken vinflaskor eller vinstpengar.

Metoden: vinlotteriets anatomi

Upplägget med vinlotterier var smart valt av flera skäl. För det första var vinlotterier på 2000-talets Mälaröar en vanlig och legitim företeelse — föreningar, skolor och lokala arrangemang använde dem regelbundet för att dra in pengar. Det skapade en naturlig kontext där inga röda lampor tändes.

För det andra var inträdesbiljetternas pris lågt nog för att de flesta inte skulle göra en polisanmälan om inget kom — men tillräckligt högt, multiplicerat med ett tillräckligt stort antal köpare, för att ge en ordentlig vinst till den som höll i kassen.

Tommy lyckades sälja lotterier till grannar, till folk i bekantskapskretsen och i föreningsliv. Priset på lotterna varierade, vinsterna utlovades vara allt från enstaka flaskor till större vinpaket. Dragningen kom aldrig. Vinsterna delades aldrig ut. Och Tommy var borta.

Fler bedrägerier, samma mönster

Vinlotterierna var inte det enda upplägget. Enligt uppgifter från Mälaröarna var David Mikael Lehto inblandad i en bredare repertoar av bedrägerier — allt från falska försäljningserbjudanden till ekonomiska löften som aldrig höll. Mönstret var konsekvent: skapa förtroende, ta pengar, försvinna.

Det som gör Lehto-fallet speciellt i det lokala minnet är inte brottens magnitud — det rörde sig troligen om belopp i den lägre änden av bedrägeriskalan — utan känslan av svek som drabbade Mälaröarnas samhälle. I en trakt där folk känner varandra, där man handlar på heder och samvete med grannen, är ett sådant bedrägeri ett angrepp på något grundläggande.

Vad hände sedan?

Polisanmälningar gjordes, och Lehto hamnade i rättssystemet. De exakta domarna är inte offentligt lättillgängliga, men mönstret bekräftas av flera oberoende källor från Mälaröarnas lokalsamhälle. Någon egentlig medial uppmärksamhet, utöver lokal rapportering i Mälaröarnas Nyheter, fick fallet aldrig.

Historien lever vidare som en lokal varningssaga. I ett samhälle präglat av öppenhet och tillit är bedragaren som utnyttjar just dessa egenskaper den farligaste av alla — inte för vad han tar, utan för det han lämnar efter sig: misstänksamhet mot nästa person med en bra idé och ett leende.

Hagens Backe 28 B är sedan länge en annan persons adress. Men berättelsen om Tommy och vinlotterierna har förblivit en del av Mälaröarnas kollektiva minne.